Dödsmisshandeln på Djurgårdssupporten

Jag måste få skriva av mig.

En människa. Någons barn. Någons käresta. Någons bror. Någons far. Någons någon är död. Ihjälslagen. Misshandlad till döds. Sparkad på. Någons någon.

Känslan av tomhet och ilska. Totalt mörker. För de, för de som står honom nära. För de, de som delat sitt liv med honom. Skrattat med honom. Levt med honom.

De, de får se honom. Sargad. Slagen. Misshandlad. Död. De, de får se honom död.

Död. Han kommer aldrig mer hem. Han ler aldrig igen. Han skrattar aldrig igen. Han finns aldrig igen. Han är död.

Tomhet. Mörker. Ilska. Sorg.

Varför? Varför han? Varför vi?

Kommentera